lördag 27 februari 2010

Good Calories, Bad Calories - del 2 kunskap

När jag fick Good Calories, Bad Calories i min hand blev jag litet besviken. Jag hade tänkt att det skulle bli en snabbläsning, men boken var mycket omfattande, mer än 600 sidor, dock med 120 sidor referenser och noter vilket var ett gott tecken. Inga lösryckta påstående alltså.

Jag läste litet här och där och blev snabb gripen av både flödet i texten och det omvälvande innehållet. Taubes har en mycket tilltalande arbetssätt där han granskar forskning och vad som var känt i deras samtid. Bortsåg de från fakta som inte stämde med deras teorier? Kognitiv dissonans.

Taubes bok är omfattande och detaljerad. Här är tre av de, enligt min uppfattning vetenskapligt grundade, insikter som boken ger:

Omvälvande insikt 1
Så kallade naturfolk lider som regel inte av välfärdsjukdomarna, som övervikt, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, före de anammar vår kost och livstil.

Omvälvande insikt 2
Medicinsk forskning är mycket mer "flummig" och styrd av kommersiella intressen än vad man som lekman kan tro. Idag finansieras en mycket stor del av medicinsk forskning av läkmemedelsindustrin. De vill naturligtvis att resultatet skall kunna tillämpas i kommersiella avseenden. Var finns incitamentet att forska om kostförändringar om man istället kan utveckla mediciner som tas livslångt.

Omvälvande insikt 3
Äter man mer mat (energi in) än vad man gör av med (energi ut) så blir man fet. Denna "etablerade sanning" som vi blivit matade med från etablisemanget så länge jag kan minnas ger en bild av överviktiga som lata och slöa. "Är man fet så är det ens eget fel", eller "motionera och ät mindre så går du ner i vikt". Nu är detta helt fel. Den korrekta sambandet lyder: När man blir fet äter man mer än vad man gör av med. Smaka på formuleringarna ett tag.

Vikt styrs av hormoner, främst insulin, vilka bestämmer om man lagrar in fett eller förbrukar inlagrat fett. Man kan gå ner i vikt genom att äter mycket litet, dvs svälta, men då får man vara beredd att göra det resten av sitt liv. Annars går man snabbt upp igen, vilket de flesta som jojo-bantat vet. Hur styr man insulinet då? Insulin används bland annat för att reglera blodsockerhalten. För hög blodsockerhalt skadar organ och måste kontrolleras. Insulin gör att blocksocker lagras in i muskler och i fettceller. Så länge man har insulin i blodet kan inlagrat fett inte förbrännas, man kan inte gå ner i vikt. Blodsockerhalten stiger när man äter kolhydrater, dvs socker, läsk, bröd, pasta, frukt, potatis, ris etc, dvs en normal västerländskt diet. Vill man ha lågt insulin så äter man inte kolhydrater utan istället fett och protein, vilket inte påverkar insulinhalten på samma sätt.

Insikten är att vill man gå ner i vikt så äter man fett och protein.

Fortsättning följer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar